Historik


Historik
Vallentuna Revyn
 

1979

Norrtelje Tidning i januari 1979:
Var finns musikanterna?
(Vallentuna) Var finns alla musiker i Vallentuna? Det undrar Sven Sjönell i kulturnämndens musikkommitté. Bara fyra personer har hörsammat kommitténs upprop i Vallentuna, Kommuninformation och NT-RT.
- Det måste finnas många fler som kan spela, sjunga eller dansa, säger Sven Sjönell.
Musikkommittén hade planerat att ordna en konsert till våren med både amatörer och mer professionella. Men just nu hänger arrangemanget i luften.
Kan ni dansa, spela, sjunga eller musicera på något annat sätt, så hör av er till kommunens musikkommitté. I kommittén sitter Ove Hahn, Lars-Uno Lidegran och Sven Sjönell. Ni kan också ringa direkt till kulturkansliet. 
A-C J
Det var en notis i Norrtelje Tidning som blev startskottet för Monica Antonsson att engagera sig i det lokala kulturlivet. Sonen Björn skull fylla två och hon hade lämnat livet som dansbandssångerska bakom sig.
- Jag uppfattade att musikkommittén mer eller mindre hade gett upp sökandet efter talangfulla Vallentunabor och erbjöd mig att söka rätt på dem. Jag hade ingen aning om vad som fanns – jag hade ju sjungit 12 år på krogar och knappt mer än sovit i Vallentuna – men jag visste hur man jagar rätt på folk, så jag åtog mig att göra det.
Monica fick fria händer och några månader senare bildades, vid ett stormöte i Åbybergskyrkan, en referensgrupp med representanter från kommunens rockgrupper, jazzorkestrar, revygäng och folkmusikanter. Det hela resulterade i en kulturfest i Hjälmstaskolans aula som då hyste Vallentunas enda teaterscen. Den varade i dagarna tre och bjöd på allsköns program med över 400 medverkande.
Det var i samband med mötet i Åbybergskyrkan som Monica kom att hamna bredvid Brottbys revypappa Åke Uddén. Verksamheten inom Össebyamatörerna hade visserligen legat nere några år men viljan var god. En diskussion om så kallad finkultur fick dem båda att se rött. Det räckte med en enda blick, varpå de lät meddela att Vallentuna skulle få en revy.
- Jag hade länge tyckt att något sådant vore kul men visste inte hur man gör, säger Monica. Det visste däremot Åke.
 
 
 
1980
Stjärnkrafterna 

        Monica blev ombedd att bli ordförande för Össebyamatörerna och i februari 1980 hade hennes första revy – Stjärnkrafterna - premiär i Karbyskolans gymnastiksal. På scenen dansade och sjöng 16-åriga Anki Antonsson, Ann-Cathrine Gustavsson, Inger Uddén, Lisa Andersson (Blomdin), Carina Lundberg, Åke Uddén och Bo-Gunnar Svensson. Själv låg hon på BB med sonen Thomas och hörde utsändningen i Radio Stockholm.
Lördagstimmen
I april samma år tyckte Monicas dåvarande man att han hade gjort sitt för familjen. Hon lämnades ensam med sina två små barn och ett trasigt hus under total reparation.
- Det fanns bara två saker att göra, säger hon. Gå under eller börja spela revy. Bo-Gunnar Svensson och jag hade en idé om att man kunde göra torgunderhållning i all enkelhet med de 400 talangerna från Kulturdagarna, så jag skrev en ansökan till kulturnämnden och bad om lite pengar att dra igång verksamheten med.
Resultatet blev Lördagstimmen – en lättsam sommarunderhållning på Tuna torg om lördagarna. Någon scen fanns inte att tillgå, så Åke Uddén och Karl-Johan Nilsson byggde om en gammal manskapsbod för ändamålet.
- Vi kunde fälla ner en hel långsida på boden till ett par stag och på så sätt få en scen att stå på. Vagnen måste köras in på Tuna torg varje lördagsmorgon och transporteras bort igen så snart programmet var klart. Det gick ju an så länge Åke körde – han är en oerhört skicklig lastbilsförare – sedan fick vi muta bönder lite varstans för att få låna någon traktor.
Kulturbidraget på 5000 kronor satsades på den allra första lördagen för att få genomslag hos Vallentunaborna. Mats Rådberg och Rankarna engagerades och lockade ett par tusen personer till Tuna torg. ”Grabbar! Vi har blivit kultur!”, utropade Lasse Holm som spelade keyboard med Rankarna då. Programmet blev omedelbart en succé och lokalpressen skrev så pennorna glödde.
Bara en malaj
Klippen berättar om spelglädje, entusiasm och folk som sliter för den goda sakens skull utan betalning. Revygänget med Åke Uddén i skära trikåer bjuder på buskis, Hembygdskören sjunger skillingtryck och Sten Ahrneteg håller allsång. Sommarens höjdpunkt – revygängets folklustspel från 40-talet - Bara en malaj av Harry Iseborg - avslutar programserien efter sex, sju lördagar i september 1980.
- När svärmor kommer in på scenen jublar publiken, skrev Norrort som Lokaltidningen hette då. Lång som en flaggstång och med bullrande basröst tar hon befelet över sin svärson majoren och terroriserar hela kompaniet.
Svärmor spelades av Anki Antonssons kille, den då 18-årige Åke Scheuerlein som så småningom blev ljusansvarig i revyn. Själv spelade Anki pjäsens söta piga medan malajerna Ludde och Pralin spelades av Lars-Gunnar Antonsson (sedermera ljudansvarig) och Anders Norefjord. Britt-Marie Lindgren var major och Monica Antonsson majorska.
- Att skådespelarna denna första gång missade en del repliker och inte riktigt visste åt vilket håll de skulle gå, kom sig av att det faktiskt var första gången de stod på den nya rollande scenen. Då sista penseldraget drogs kvällen före premiären, fanns det ingen möjlighet att repetera på den innan, skrev Norrort.
- Vi hade aldrig förr spelat teater men gav oss i kast med det ändå. De riktiga Össebyamatörerna hade ingen lust, så vi gjorde det själva. Det fanns en tydlig Vallentunadel i revygänget och ”malajen” blev vår första egna grej. Sedan drog vi runt med scenvagnen i ur och skur. Vi var i Karby såväl som i Lindholmen, när vi inte höll till på Tuna torg. Det blev startskottet till vår blivande skilsmässa från Brottbygänget. Vi ville göra revy på annat sätt än de och började planera för en egen grupp i centralorten. Det är därför vi räknar 1980 som vårt startår. Vi fick 4000 kronor av fritidsnämnden som startbidrag – det fick alla föreningar. Sedan dess har vi inte fått ett öre till revyn.
 
 
1981
Vårdagsjämmer i Össetuna 

        Vårdagsjämmer i Össetuna hette revyn 1981 och fortfarande stod såväl Vallentunagänget som Össebyamatörerna på scenen. Där var Anki, Monica, Britt-Marie, Larsa, Åke, Inger, Anki Gustavsson och Elisabeth Blomdin. Premiären inträffade i Hjälmstaskolans aula varpå föreställningen flyttades till Karbyskolans gympasal veckan därpå. Revyn visades totalt fyra gånger. Det politiska budskapet vände sig till landstingspolitikerna som ville lägga ner Roslagsbanan och fullmäktiges ledamöter häcklades för att de inte kunde bestämma sig för om stolarna under sammanträdet skulle stå åt ena eller andra hållet. Nytillskottet Agneta Bergström – numera ledamot för socialdemokraterna i kommunstyrelsens arbetsutskott – debuterade med Bo-Gunnar Svenssons oförglömliga ”Kroppens lov”. Andra nya aktörer var Tiny Dolman, Charlotta och Karl-Johan Nilsson, Helena Geige och Eva Lindberg.
- Årets revy är tjejernas, skrev DN Nordost. Buskis och riktig show, tyckte Norrort.
Lördagstimmen
När solen hade smält snö och is det året – 1981 – var splittringen mellan Össebyamatörerna och Vallentuna-Revyn ett faktum, vilket meddelades av lokaltidningarna. Än en gång var det dags för Lördagstimmen. Varenda musiker och sångare i hela kommunen tillfrågades och hundratals personer medverkade i de olika programmen. Pressen skrev om hårdrockare, begåvade talanger som Catharina Fabiansson, skönsjungande underbarnet Richard Löwgren, storsimmaren Arne Borg som firades på sin 80-årsdag, countrysångaren Ture Jonsson, trubaduren Ulf Svahn med Tord Eriksson på dragspel och Stellan Gjierling på flöjt och bygdemusikanterna Låtdraget. Det var barnvisor med Lotta Juhlin, barnteater med Clary Magnusson, Drömkvintetten med Bosse Nerelius och Jazzklubb Nordost och allsång med Sten Ahrneteg.
- Jättebra med den här sortens underhållning, sa den för revygänget okände Åke Eriksson till Norrtelje Tidning som gjorde en enkät bland publiken på Tuna torg. 
- Dessutom fint att det blev sol på finaldagen. Dom andra lördagarna har det mest varit rusk. Jag visste inte att det fanns så många förmågor i Vallentuna. Ett tips till nästa år: kör Lördagstimmen i kommunalhusparken i stället.
Inte anade han då, att han skulle bli en av Vallentuna-Revyns genom tiderna mest populära revyskådis!
Än lever våra gamla gudar
Detta folklustspel avslutade en fyra, fem timmar lång final i september 1981.
- Scenvagnen stod parkerad framför gamla kommunalhusets entré som vi fick disponera som omklädningsrum. Vi sprang ut och in mellan våra klädbyten och rätt som det var, hade någon slagit igen dörren som gick i lås.
Nu var goda råd dyra. Lustspelet rullade på och revyskådisarna måste komma in till sina kostymer.
- Vi tog helt enkelt en slägga och slog sönder en av glasdörrarna, säger Monica. Publiken märkte förhoppningsvis ingenting. Efteråt ringde vi glasmästaren som kom och bytte rutan på vår bekostnad.
En av våra föreställningar sammanföll med kommunfullmäktiges möte. De blev antagligen störda, ty ledamöterna med Elwe Nilsson i spetsen kom helt enkelt ut och tittade, i stället för att sammanträda.
 
 
 
1982
Annorlunda kul i Systemlösa 

        I den här revyn stod avsaknaden av ett systembolag i fokus – en på sin tid stor fråga som nådde fullmäktige fyra gånger, innan bolaget småningom kom till byn. De stora drakarna började få upp ögonen för oss. Svenska Dagbladet gjorde samlingsreportage över flera Stockholmsrevyer. Stockholmstidningen beskrev oss med rubriken: Mascara, glitter och skratt! Kalle Kommunalråd häcklades – för då hette han Carl-Erik Wikström och representerade centern.
- De flesta texterna har Monica Antonsson skrivit tillsammans med sin syster Anki, skriver Norrtelje Tidning. De flesta sångerna sjungs av Vallentuna Klisters (Monica, Anki och Brittis Lindgren). Det är tre mycket samstämda och verkligen proffsiga tjejer. Proffsiga är för övrigt också de andra skådespelarna. Man blir förvånad över vilka talanger som gömmer sig i människor.
De tre timmarna som revyn pågår rinner iväg. Medan publiken pälsar på sig och gräver fram sina bilar ur snön dukar gruppen upp till fest. De ska fira. Och de har de anledning till.
Med Systemlösa fick Vallentuna flera nya revyaktörer – eller vad sägs om Lennart Thermaenius, Helene Hamberg, och familjen Kostas som såg till att vi fick äkta Zorbadans.
Lördagstimmen och Vilda Vallentuna
Sommaren 1982 ställde vi till med dunderskandal, när vi genomförde Vallentunas första Countryfestival som en del av Lördagstimmen. En i all hast, på en servett på restaurang Vikingen, skriven förlaga till ett flygblad gick i tryck och så var saken klar. ”Äkta bankrån! Barn, tag med era pistoler!” stod det. Det kunde man inte säga 1982 och felet var köpmannaföreningens. Var och varannan tidning i landet – från Kamratposten till Expressen - skrev om saken och den stackars urmakaren, som var köpmannaföreningens ordförande, blev nerringd om nätterna. Prästen stod i predikstolen på skolavslutningen och varnade alla barn för att gå dit och organiserade fredsvänner hotade med att förstöra hela evenemanget. Mats Rådberg fick till sist avgöra om vi skulle ställa in eller ej. Men det ville han inte.
- Kommer någon och bråkar, så ger vi dem en blomma, sa han.
Det blev succé förstås. Flera tusen människor trängdes på Centralvägen som var avstängd för annan trafik än gångtrafikanter och hästar. Det var squaredance på gator och torg, cowboyauktion med Sten Zetterlund, lassokastning och westernridning. Leksakshandlaren sålde plastpistoler för glatta livet och bankrån blev det förstås också med folk från Wild West Show Team. Allt medan Peter Hlawatsch serverade T-bonesteak för 35 spänn och äkta buffelstek för 45 på Vikingen.
- Succé när Vallentuna blev Vilda Västern, skrev Norrtelje Tidning medan Norrort kallade evenemanget ett historiskt skådespel. 
- Lördagstimmen succé igen, skrev Norrtelje Tidning något senare, när Vallentuna-Revyn satte stopp för sommarens Lördagstimmar.
Mysteriet med den finurlige göken
Detta folklustspel som blev vårt sista på scenvagnen på Tuna torg. Pjäsen hette i original "Två pappor om en pojke" och var skriven av Björn Hodell.
 
 
 
1983
Vadåra

Revyn detta år blev en slags stilbrytare på väg mot allt bättre produktioner. Systembolaget – eller snarare dess icke vara i kommunen – var fortfarande på tapeten.
Aktörer: Anki och Monica Antonsson, Britt-Marie Lindgren, Lennart Thermaenius, Bengt Lantz, Jan Bergman, Ante Söderblom, Sten Ahrneteg. Agneta Bergström, Maria Jägborn, Catharina Fabiansson, Anneli Gustavsson, Charlotte Anderstedt och Eva Sköld.
Musik: Gunnar Petterssons svänggäng som, förutom Gunnar själv på dragspel, bestod av Göran Bergström på gitarr, Per Spång på bas och Ingemar Rudäng på trummor.
Balett: Anneli, Catharina och Maria utgjorde baletten!
Teknik: Larsa Antonsson och Åke Scheuerlein skötte ljud och ljus och scenmästare var Sven-Erik Söderblom.
Vi utsattes för en kupp, när tre protestanter för systembolag kom upp på scenen och bröt föreställningen på självaste premiären. Plumpt gjort men vi vet vilka de var. Elwe Nilsson (m) hade blivit kommunalråd, så han fick en egen visa. Livet på botten av Vallentunasjön och hälsovårdsinspektörens fåfänga försök att medelst mätspö rensa sjön på braxen fanns.
Monica revyvakade på nyårsafton i Radio Roslagen tillsammans med andra revyprofiler.
Pressen var entusiastisk.
- Vallentuna-Revyn har vuxit ur barnskorna, skrev Norrtälje Tidning. Premiären på lokalrevyn Vadåra blev något av en fullträff. Revyns tidigare framträdanden har varit lite upp och ner men nu lyfte det.
- Skratten skakade matsalens rutor, skrev Bror Landin i Norrort
- Monica drar lasset – Elwe åker snålskjuts, skrev Rune Liljekvist i Vallentunafacklan.
Vallentuna Nöje Under våren 1983 delades Vallentuna-Revyn i två läger, varpå Vallentuna Nöje bildades. Anki blev kvar i revyn medan Monica drog igång Vallentuna Nöje samtidigt som hon började sjunga country med Farmer Lips som snart spetsades med Nina Lizell och Claes Svanberg.
Parkscenen - Sommarnöjet Inför lokalpressens kameror gav Elwe Nilsson ett löfte om en fast scen i parken varpå Lördagstimmen – i Vallentuna Nöjes regi – bytte namn till Sommarnöjet.
Talangjakt Det blev talangjakt i Hjälmstaaulan, fullt ös i Kommunalhusparken hela sommaren och Höstmarknad på Tuna torg i september – det var faktiskt revyn som drog igång den verksamheten – tro´t eller ej.
Good Old Grejs Hösten bjöd dessutom på Good Old Grejs – en kabaré i Hjälmstaskolan aula med auktionsutroparna Sten Ahrneteg och Ante Söderblom och en lång rad artister, bland annat från Åkersbergarevyn.  
 
 
 
1984
Det här året fick Vallentunaborna två revyer att välja mellan. Vallentuna Nöje var först ut med
Utan järn i Elwe City varpå Vallentuna-Revyn gjorde På egna ben.
 
Utan järn i Elwe City Aktörer:
I "Elwe City" debuterade Nina Lizell på den lokala revyscenen liksom Janne Lindberg (pappa till begåvade Kerstin), den då 16-årige Per Norbäck, Ulf Landergren, Inga-Lena Bernmark, Zorita Hagman, Åsa Killander, Anette Östergren, Helen Malmberg, Anna och Johan Ruud tillsammans med Monica Antonsson. Som ridåhalare debuterade Ulf Gramer, vilket blev minst sagt ödesdigert. Det stod nämligen inte länge på förrän han blev ordförande. I dag nöjer han sig med att göra vår hemsida.
Musik och teknik: Gunnar Petterssons svänggäng – nu omdöpt till Nöjesorkestern – med Claes Svanberg, Stefan Ohlsson och Ingemar Rudäng kompade. Någon balett var det inte tal om och Larsa Antonsson skötte såväl ljud som ljus med benägen hjälp av Kjell Holm och Gunnar Pettersson.
- Jag vill tacka livet, för hela Åby gärde, sjöng Ulf Landergren och prästen, i Nina Lizells skepnad, talade med Gu´fader om både ditt och datt. Ninas och Monicas ”Primadunder” gick till revyhistorien – så dyra scenkläder med svandun och allt hade vi dittills inte kostat på oss.
- Två timmars underhållning i toppklass, skrev Anna Birgersson i Norrtälje Tidning. 
- Premiärkvällen blev festlig värre med besök av kommunstyrelsens ordförande Elwe Nilsson, Sveriges Radios Kent Finell, sångaren Hayati Kafé, Lokalradions Stefan Glantz och Åsa Nord, skriver Bror Landin i Norrort. 
- Elwe Nilsson överlämnade en burk med järnpiller. ”Piller för blodfulla. Apoteket Ferruma, Järntorget, Elwe City med ordination om tre piller dagligen.
- Järntrusten Nina Lizell, Monica Antonsson, Claes Svanberg med flera har lyckats bra med en revy som omspänner ett 30-tal nummer. Ge järnet och besök revyn!
På egna benAktörer: Anki Antonsson, Britt-Marie Lindgren och Eva Sköld blev frontfigurer i den här revyn tillsammans med Agneta Bergström, Catharina Fabiansson, Annelie Gustavsson, Bengt Lantz, Ante Söderblom och Janne Bergman. Nytillskotten hette Ingrid Undén, Charlotte Anderstedt, Jonas Flodmark och Elisabet Flodmark.
Musik: Lasse Bengtsberg, Göran Bergström, Anna Spång och Stefan Persson.
Baletten: Anne, Camilla och Marie.
Teknik: Larsa Antonsson skötte ljudet och Åke Scheuerlein ljuset.
Backstage: Bakom scenen jobbade Susan Kemi, Lars Perslid, Bosse Bergström och Sven-Erik Söderblom.
- Vallentuna-Revyns lokalrevy "På egna ben" hade en bejublad premiär i Hjälmstaaulan i lördags. Föreställningen var fartfylld, spelades med liv och lust i den fullsatta salongen och publiken lockades till många skratt. "På egna ben" är en lokalrevy i ordets rätta bemärkelse och en rolig sådan, skrev Anna Birgersson i Norrtälje Tidning. 
Roslagsrevyn mot narkotikaI samband med Lions Våryra gjorde Vallentuna Nöje en Roslagsrevy och anti-drog-föreställning i samarbete med Norrtäljerevyn, Åkersbergarevyn och Täby Amatörteatersällskap.
Sommarnöjet
På torget hade vi samma dag Ewa Roos och Bert-Åke Warg samt ett anti-knark-program med Finn Zetterholm, Lasse Strömstedt och Rune Andersson.
Sommarnöjet 1984 bjöd för övrigt på tre lördagstimmar före sommaruppehållet i juli:
- Salig blandning med Nina, Monica, Claes och Farmer Lips
- Nöjesröra med Nöjesorkesern och gäster som Irma Alonsos dansgrupper och brunnsorkestern Notblecket
- Vilhelm Mobergs ”En marknadsafton” med Åkersberga Revyförening.
I augusti blev det Mats Rådberg & Rankarna, Sten Carlsson & Salta mandlar, Bröderna Brus med Ulf Svahn, Jazzfestival med Drömkvintetten, Blommans Dixielandband, Gunnar Petterssons Svänggäng och många, många fler.
Täby Folkets park
Under sommaren arrangerade vi dessutom dans i Täby Folkpark med orkestrar som Temadraget, Take five och Ole dole doff. Gästartister som Bengt Sändh, Hayati Kafé och Farmer Lips. Programmen blev väldigt lyckade men kassan var skral. De flesta nöjde sig nämligen med att se artisterna genom staketet. Kulturnämnden i Täby stod för fiolerna.
 
 
 
1985
Under vingarnas beskydd

        Det här året gjorde Vallentuna Nöje ett hemsnickrat folklustspel – Under vingarna beskydd – om amerikanen som kommer tillbaka till det gamla landet för att hämta sitt arv – kvarnen. Monicas släktforskning hade lett fram till att släktingen Glen Gustafson från San Fransisco lärt sig svenska och kommit hit för att studera på Dramatiska institutet ett år. Han spelade följaktligen huvudrollen som Mr Dirty Gus McDollar.
Aktörer: I föreställningen medverkade, förutom Monica Antonsson och Glen Gustafson, tioåriga Helene Ohlsson (debuterade som vit liten pudel) som likt Åke Eriksson, Åke Spets, Anna och Christina Ruud, Julius Lundberg, Christina Arvebo, Anne Haavisto och Hedvig Rahmqvist. Med Helene kom pappa Mats Ohlsson in i revyn och det är vi sannerligen tacksamma för.
Musik: Stefan Forkelid, Stefan Olsson, Ingemar Rudäng, Johan Ruud
- Buskisartat folklustspel, skrev Norrtelje Tidning före premiären. 
- Galen historia med sex och dasshumor, blev eftermälet i samma tidning.
- Kärlek och plommon i kärnfriskt lustspel, skrev Norrort.
Så klart!
Vallentuna-Revyn efterträdde Nöjet med nummerrevyn Så klart. Skådespelarna var kvar sedan året innan men Katarina Bengtsberg debuterade. Nytt för året var de tre Breakdansande ynglingarnas medverkan, som dansade och snurrade i discotakt.
Aktörer: Anki Antonsson, Britt-Marie Lindgren och Eva Sköld blev frontfigurer i den här revyn tillsammans med Agneta Bergström, Catharina Fabiansson, Annelie Gustavsson, Bengt Lantz, Ante Söderblom och Janne Bergman. Nytillskotten hette Ingrid Undén, Charlotte Anderstedt, Jonas Flodmark och Elisabet Flodmark.
Break Dance: Mangus Lundgren, Daniel Wallin och Andreas Wallin.
Musik: Lasse Bengtsberg, Göran Bergström, Björn Carnelid och Stefan Persson.
Teknik: Larsa Antonsson skötte ljudet och Åke Scheuerlein ljuset.
Backstage: Bakom scenen jobbade Susan Kemi, Lars Perslid, Bosse Bergström, Britta Lindgren och Sven-Erik Söderblom.
 
- Efterhand stiger stämningen i salongen. "Så klart" är en hemtrevlig tillställning, som bygger på takt, ton, engagemang, kärlek och snygga kulisser. Det är ingen som är "ovan där" inte... Frågan är om inte revyföreniningens fjärde uppsättning är den mest genomarbetade och den med största variation. Vi imponeras över handmålade kulisser med break-dansarnas bakgrund på topp. Ensemblen har gjort ett fint team-work, skrev Bror Landin för tidningen Norrort.
Orkesterdiket
Vid den här tiden stod det klart att Vallentuna skulle få en teater när Maskin Tellus förvandlades till gymnasium. Kommunen beslutade emellertid spara pengar på att inte förse den med orkesterdike. Om det hade revyerna just ingen åsikt, men kulturchefen ringde och bad om hjälp.
- Kan inte ni dra igång en opinion? Ni är de enda som klarar av det.
Sagt och gjort! Vi kallade samman  ett antal kulturpersonligheter, tog kontakt med lokalpressen och sa vad kulturchefen sagt åt oss att säga.
Det blev ett orkesterdike. Elwe Nilsson brukar med viss ironi skratta åt att vi aldrig använder det.
Slut på Lördagstimmen / Sommarnöjet
Lördagstimmen / Sommarnöjet fick ett snöpligt slut – trots att vi slet hårt med programmen i fem års tid. Kulturnämndens Ove Hahn ifrågasatte den kulturella nivån på programmen. Vi släppte upp vem som helst på scenen som kunde sjunga eller spela. Det var själva urspungsidén att få folk att plocka fram munspelet ur garderoben eller dragspelet från vinden och komma och spela. Plötsligt dög det inte längre. Nämndens musikkommitté skulle själva stå för sommarens torgunderhållning. Det blev en lördag – ett antal herrar utklädda till skottar (de kan ha varit riktiga också) kom och spelade säckpipa utanför Sko-Ejjes. Sedan var det slut. Då byggdes scenen i kommunalhusparken.
 
 
 
1986
Revylution 

        Nu var det dags för Vallentuna-Revyn och Vallentuna Nöje att gå samman igen. Resultatet blev Nöjesrevyn och nyårsrevyn Revolution.
I frontlinjen stod: Anki Antonsson, Monica Antonsson, Christina Arvebo, Kattis Bengtsberg, Agneta Bergström, Åke Eriksson, Catarina Fabiansson, Bertil Jonsson, Rune Lundvall, Helene Ohlsson, Ante Söderblom och Ingrid Undén.
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljudgeneral), Åke Scheuerlein (ljushuvud), Bo Bergström (dekormajor), Ulf Gramer (sambandsofficer) och Janne Lindeberg (dekorsergeant)
Understödstrupperna bakom scenen: Anette Lennartsson, Lars Perslid, Ragnar Ekström och Maria Vigström.
Tamburmajorer (balett) var Åsa Hellström, Marie Frank, Cecilia karlström, Birgitta Lindström, Maria Mattsson och Susanne Ålund.
- Revylution enade grupperna till Nöjes-Revyn – det gäng som sedan dess försett Vallentunaborna med bitska beskheter, fnitter och gapflabb från tiljan, säger Anki Antonsson. Så småningom har vi emellertid återgått till att heta Vallentuna-Revyn.
För första gången hade vi ingen orkester utan sjöng till inspelade bakgrunder – så kallad singback – en teknik vi valt att behålla. För musiken stod Claes Swanberg.
Teaterns orkesterdike avhandlades liksom rören i sjön som ger oss sjövärme. Jehovas Vittnen byggde sig ett hus på några dagar, vilket inte gick onämnt förbi – Åh, vilka välsignade byggen. Moderate Elwe fick sig en snyting för situationen inom barnomsorgen och valrörelsen på Tuna torg året innan parodierades. Liksom historien om Anckarström som vi lärt oss förgäves (se Lindöspelet, 1984)
 
- En skrattfest, skrev Norrtelje tidning medan DN nordost kallade revyn en ”Revylution med dubbel kraft”. Södra Roslagen var inne på samma spår med rubriken ”Revylution – en kraftfull lokalrevy”.
- Det vimlar av kängor, skrev Norrort.
Konsert mot våld
På valborgsmässoafton 1986 inträffade ett mycket tragiskt dödsfall i Vallentuna, när 20-årige Thomas Håkansson blev ihjälsparkad på en fest i Hjälmstaskolans aula.
Vi ställde så småningom till med en konsert mot våld i nya Vallentuna teater med anledning av att föräldrarna Gun och Håkan skapade en stiftelse till hans minne. Vi framträdde förstås själva men lyckades få ut såväl Susanne Alfvéngren som de stora kvällstidningarna för att bevaka evenemanget.
 
 
 
1987
Scensation

Scensation blev vår första revy på nybyggda Vallentuna Teater. Ensemblen var i stort sett densamma som året innan men Styrbjörn Gleisner debuterade. Varje dag är en dag för revy, sjöng vi i entrén. Vi gjorde parodi på de lokala poliserna Gunnar och Roffa och vi lät Kattis vara änka efter en av de ”frivilliga” saneringsarbetare som rensat upp i Tjernobyl. Hur ruskigt det var, kunde vi inte ens föreställa oss. Sjövärmesystemet blev till en jättelik hembränningsapparat och tanterna (Kattis, Monica, Åke Eriksson och Rune Lundvall) hade inte hört ett dugg.
Aktörer: Anki Antonsson, Monica Antonsson, Christina Arvebo, Katarina Bengtsberg, Agneta Bergström, Åke Eriksson, Styrbjörn Gleisner, Bertil Jonsson, Rune Lundvall, Helene Ohlsson, Christina Ruud och Ingrid Undén.
Baletten: Sylvi Gunnarsson från Åkersberga ledde baletten som bestod av Karin Larsson, Suzanne Magnusson, Helena Nyberg, Marie Rundgren, Eva Sälling och charmknutten Rolf Tönnesen.
Musik: Claes Swanberg
Backstage: Jerri Bergström, Carola och Anders Norefjord, Majlis och Mats Ohlsson, Lars Perslid, Mats Perslid, Eva Sköld, Karin och Ante Söderblom, Maria Wigström.
Teknik: Larsa Antonsson och Åke Scheuerlein (ljud och ljus). För första gången hade vi tillgång till en följespot. Ulf Gramer såg till att den funkade.
För första gången hade vi också huvudsponsorer, nämligen Domus, Kalmar Tellus och Yesterdays. Mats Ohlsson skötte marknadsföringen.
 
- Grattis Sensation! Nu kan ni sträcka på er, skrev Christer Ottosson i Södra Roslagen.
- Vallentuna-Revyn en publiksuccé, skrev Marie Norling i Norrtälje Tidning.
- En bit kvar till toppen, skrev Ylva Herholtz i Norrtelje Tidning.
Lions Clubs kulturstipendium Monica Antonsson fick Lions kulturstipendium 1987 för ”sim mångåriga kulturella insats inom den lättare underhållningen i Vallentuna.  
 
 
 
1988
Näsan i blöt 

        Det här året fick vi för oss att vi skulle ha en regissör. Kim Anderzon tillfrågades vilket slutade med att Lars Naumburg ställde upp. Det var något nytt. Han fick oss att lyfta.
Aktörer: Anna Alm, Malin Andersson, Anki och Monica Antonsson, Kattis Bengtsberg, Åke Eriksson, Styrbjörn Gleissner, Ulf Landergren, Runde Lundvall, Per Norbäck, Helene Ohlsson och Jeanette Rool.
Baletten: Sofia Björkman, Karin Larsson, Tomas Lewart, Maria Lokonen, Katarina Nordahl, Helena Nyberg, Marie Rundgren och Eva Selling.
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud), Åke Scheuerlein (ljus), Ulf Gramer (följespot)
Kostym: Ulla Thulin, Inger Isaksson, Harriet Dickson-Lindeberg
Dekor: Åke Scheuerlein, Lars-Gunnar Antonsson, Janne Lindeberg, Lars Perslid, Anders Norefjord mfl
Marknadsföring: Mats Ohlsson
Backstage: Mats Perslid, Carola och Anders Norefjord, Karin och Ante Söderblom, Malin Andersson, Agneta, Bosse och Jerri Bergström.
Foajé: Anette och Lars Perslid, Harriet Dickson-Lindeberg, Mats Ohlsson, revybarnen
Huvudsponsorer: Domus, Kalmar Tellus, Diskteknik
"Aftonklänning och höga hattar", hette entrémelodin och Morsning korsning finalen. I den här revyn fanns ”Mormors visa” Helens monolog om att det är svårt att få jobb i Vallentuna och ”Stig ombord och tag plats” – första gången. Vi gjorde en sanslös parodi på Carmen, på spionen Bergling som försvann och alla medborgargarden som börjat växa upp. Balladen för året var ”Värld mellan frusna människor”.  Nina Lizell var med på scenen – ibland – med ”Jag blir galen”.  
- Centrum ligger öde och folktomt i vinterkvällen, skriver Christina Uby i DN Runt Stan inför premiären. Men på teatern lyser flitens lampa långt in på natten. Det är bråda tider för Nöjesrevyn. På lördag är det dags för årets nyårsrevy ”Näsan i blöt”.
- Det är professionellt stöd bakom årets revy, konstaterar Norrtelje Tidning.
Efteråt skriver Lokaltidningen Vallentuna på förstasidan: Publikjubel för årets Vallentuna-Revy.
- Fredagens premiär av Vallentuna-Revyn ”Näsan i blöt” blev en publiksuccé, skriver Maria Lindblom. Allting klaffade och var proffsigt gjort, förutom det sista numret. Att regissören Lasse Naumburg fick en stor tårta över sig var nog mer en överraskning än ett inövat nummer.
Så rätt hon hade, Maria. Lasse hade utsatt oss för regi – precis som vi bett om. Följden blev att vi höjde oss, men det kostade på. Så han fick en tårta i all välmening, den gode Lasse. 
 
 
 
1989
Oj oj då
 
Aktörer: Monica Antonsson, Kattis Bengtsberg, Carola Berglund, Åke Eriksson, Styrbjörn Gleissner, Anita Karlsson, Ulf Landergren, Runde Lundvall, Per Norbäck, Helene Ohlsson, Jeanette Rool, Eva Sköld och Ante Söderblom.
Baletten: Carola Berglund, Sofia Björkman, Frida Olsson, Maria Ramström, Petra Tuuliainen och Malin Westerlund. Koreografi: Cecilia Anncieta.
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud), Åke Scheuerlein (ljus), Ulf Gramer (följespot)
Musik: Claes Swanberg
Backstage: Anders Norefjord, Ante Söderblom, Agneta och Bosse Bergström, Marika Karlsson (som med åren avancerat till odiskutabel scenchef), Marie Roth, Tina Östling.
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Janne Lindeberg, Mats Ohlsson, revybarnen (Björn och Thomas Antonsson, Rickard och Gabriella Bengtsberg, Malin Gramer, Malin, Veronika och Mikaela Karlsson samt Lina Rool – lagerchef.)
Angarnssjöängen var på tapeten – Det näbbar vi på – liksom Elwe Nilsson som fick heta ”Schyst typ”. Helene avslöjade förövrigt vad Elwe Haft för sig i Amerika, där han varit och bevakat presidentvalet. Det var ju så att de båda kandidaterna Bush och Heart hade haft samma älskarinna, berättade Elwe enligt Helene. Så fick hon frågan om vem av dem som var bäst.
- In my heart it´s Bush. But in my bush it´s Heart…
Det var Natt i Centrum, blommorna i herrens hage, Merkurius sång och oförglömliga Revyernas kör (Pickon) av Rune Göransson i Härnösand.
- Oj oj oj så duktigt, skrev Per-Rune Flenning i Lokaltidningen.
- Proffsig lokalrevy i Vallentuna, skrev Eva Söderqvist i Södra Roslagen.
 
 
 
1990
Ryck i Tåten eller Tio års Elwete
 
Prima donnor och prima herrar: Anna Alm, Monica Antonsson, Kattis Bengtsberg, Johan Cedenman, Åke Eriksson, Anita Karlsson, Rune Lundvall, Jörgen Minster, Helene Ohlsson, Eva Sköld och Nina Lizell som hoppade in ibland.
Baletten: Carola Berglund, Katarina Nordahl, Ulrika Ståhl, Petra Tuuliainen och Malin Westerlund.
I kulisserna: Anders Norefjord, Jan Johansson, Marika Karlsson, Janne Lindeberg, Stephan Lundin, Ante Söderblom.
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud), Anki Antonsson (ljus), Åke Scheuerlein (ljussättning).
Musik: Claes Swanberg och Claes Bure (Adjö, adjö)
Dekor: Lars-Gunnar Antonsson, Börre Roy Börretun, Mats Ohlsson, Anders Norefjord, Åke Scheuerlein.
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Janne Lindeberg, Mats Ohlsson, hängivna VBK-are samt revybarnen.
Sextonårige Stephan Lundin gick alla på nerverna och debuterade som rekvisitör. Han fick emellertid en liten roll också – som kondom. Vi sjöng nämligen kondomvisan (1983) på nytt i den här revyn.
 
- Vallentuna-Revyn med geniala kängor, skrev Eva Söderqvist i Södra Roslagen bland annat. Alla de 39 numren är befriande korta vilket bidrar till helheten av fartfylld underhållning, liksom frånvaron av transportsträckor. Till intrycket av professionalism måste också fogas den rean och genomtänkta dekoren liksom dräkterna – begåvat originellt och snärtigt effektivt.
 
 
 
1991
Elwe år i år
 
Prima donnor och prima herrar: Monica Antonsson, Kattis Bengtsberg, Johan Cedenman, Åke Eriksson, Anita Karlsson, Stephan Lundin, Lasse Lundqvist, Helene Ohlsson och Eva Sköld.
Kör: Eva Eriksson, Janne Johansson, Bonny Johnsson, Anita Karlsson, Nina Lizell och Linda Rapp. Baletten: Carola Berglund, Jacqueline Gaborn och Malin Westerlund.
Teknik: Lars Antonsson, Anki Antonsson, Åke Scheuerlein, Anders Norefjord, Marie Norefjord och Björn Antonsson.
Dekor: Kenneth Johnsson, Mats Ohlsson, Henrik Johnsson, Carina Kohala, Marika Karlsson, Lennart Dahlin.
I kulisserna: Marika Karlsson, Mats Ohlsson, Carina Kohala, Henrik Jonsson, Kennet Jonsson, Ante Söderblom.
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Maj-Lis Ohlsson
Revyrixdan
Vi blev uttagna att tävla om årets slagkraftigaste revynummer i samband med Revyrixdan i Västerås. Sedan murarna rivits hette numret som framfördes av Monica och baletten och en kör bestående av Helene Ohlsson, Anita Karlsson, Kattis Bengtsberg och Stephan Lundin.
 
 
 
1992
Himla Liv
 
På scen: Anki Antonsson, Monica Antonsson, Kattis Bengtsberg, Åke Eriksson, Lelle Lundgren, Helene Ohlsson och Stephan Lundin.
Baletten: Liselotte Berglund, Malin Westlund, Anna Eriksson och Jessika Karlsson.
Koreografi: Annie Ohlsson
Musik: Claes Swanberg, Claes Bure
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud), Åke Scheuerlein (ljus)  Björn Antonsson och Benny Lindman (följespot)
Scenografi: Göthe Johansson, Eva Halvarsson
Dekor: Mats Gustavsson, Kenneth Johnsson, Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson
Scenarbetare: Marika Karlsson, Karina Kohala, Helena Åkerlund, Anette Ögren
Producent: Mats Ohlsson
 
 
1993
Höj Skratten
 
Aktörer: Anki Antonsson, Monica Antonsson, Katarina Bengtsberg, Mats Berg, Åke Eriksson, Stephan Lundin.
Balett: Efter koreografi av Louise Laising dansade David Andersson, Marie Börjesson, Helene Dalen, Paula Davaro, Jonatan Modig, Patrik Walls, Nina Zacco. Koreografi ensemblen: Annie Laising.
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud) och Åke Scheuerlein (ljus). Följespotarna hanterades av Björn Antonsson, Benny Lindman och Thomas Karlsson.
Musik: Claes Swanberg och Claes Bure
Scenografi: Göthe Johansson.
Dekor: Göthe Johansson, Karina Kohala, Mats Ohlsson och Helena Åkerlund.
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Helena Åkerlund och Anette Ögren.
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg och Eva Eriksson
Producent: Mats Ohlsson
Huvudsponorer: Diskteknik, Domus, Succé färg- och tapetlager samt Sörab.
 
 
 
1994
Nyårssmällen
 
Aktörer: Thomas Alsterback, Monica Antonsson, Katarina Bengtsberg, Mats Berg, Åke Eriksson, Lennart Lelle Lundgren, Stephan Lundin.
Balett: Nina Gillberg, Linda Grosenius, Emma Hård, Carina Lizell och Jessica Larsson.
Musik: Claes Swanberg och Claes Bure
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson (ljud) och Åke Scheuerlein (ljus). Följespotarna hanterades av Björn Antonsson, Benny Lindman och Thomas Karlsson.
Scenografi: Göthe Johansson.
Dekor: Eva Halvarsson, Göthe Johansson, Karina Kohala och Mats Ohlsson
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson och Monica Källgren (alu)
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Ingvor Alsterback, Janne Andersson, Eva Eriksson, Anita Karlsson, och Roger Larsson
Producent: Mats Ohlsson
Huvudsponorer: Diskteknik, Succé färg- och tapetlager samt Sörab. 
 
 
 
1995
Korviga Strumpor

I programbladets förord skrevs bl a följande: Revyn fick sin titel av stormen kring Jan Birgerssons "bevingade ord" kyrkans verksamhet. "Folk ska upptäcka att kyrkan inte längre består av gamla tankter med korviga yllestrumpor och knut i nacken", sa han. Han kunde säkert ha bitit tungan av sig, men vi tackar och tar emot. Nu ska vi ge Vallentunas alla tanter den status som de förtjänar. För vad vore världen utan tanter? Varenda karl är född av en!
Aktörer: Thomas Alsterback, Monica Antonsson, Mats Berg, Sanna Berg, Åke Eriksson, Nina Gillberg, Lennart "Lelle" Lundgren, Stephan Lundin och Eva Söderqvist.
Balett: Till Annie Ohlssons koreografi dansade Emma Hård, Malin Karlsson, Charlotte Milefors och Evelina Åsberg.
Musik: Claes Bure
Teknik: Björn Antonsson (ljud) och Åke Scheuerlein (ljus). Följespotarna hanterades av Rickard berg, Benny Eriksson, Thomas Karlsson, Kathy Sahlström och Mattias Henriksson.
Scenografi: Göthe Johansson
Dekor: Göthe Johansson, Marika Karlsson, Karina Kohala, och Mats Ohlsson
Utställning och kostym: Eva Halvarsson och Berit Gillberg
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson, Helena Åkerlund och Annette Ögren
Foajé: Börje Alsterback, Janne Andersson, Ingvor Andersson, Harriet och Kerstin Dickson-Lindeberg, Gregory Ekström, Lisa Fårselius och Roger Larsson
Producent: Mats Ohlsson
 
 
 
1996
Revy igen!
 
Aktörer: Monica Antonsson, Mats Berg, Åke Eriksson, Lennart Lelle Lundgren, Stephan Lundin och Eva Söderqvist.
Kör: Anita Karlsson och Claes Swanberg
Balett: Till Louise Laisings koreografi dansade Nina Gillberg, Anna Söderlind, Kajsa Almgren och Titti Eisen
Musik: Claes Bure och Claes Swanberg
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson och Björn Antonsson (ljud) och Åke Scheuerlein (ljus). Följespotarna hanterades av Daniel Ullgren, Joel Lundgren och Mattias Henriksson
Scenografi: Göthe Johansson, Mats Ohlsson, Marika Karlsson och Stephan Lundin.
Dekor: Göthe Johansson, Marika Karlsson, Karina Kohala, Kina Johansson och Mats Ohlsson
Utställning: Stephan Lundin och Margareta Helgöstam
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson och Annette Ögren
Utställning och kostym: Ann Perslid-Jönsson, Ingvor Andersson
Foajé: Harriet och Kerstin Dickson-Lindeberg, Ingvor Andersson, Janne Andersson, Eva Eriksson, Anita Karlsson, Lisa Fårselius, Gregory Ekström och Margareta Helgöstam
Producent: Mats Ohlsson
 
 
 
1997
Byskvaller
 
Aktörer: Thomas Alsterback, Monica Antonsson, Katarina Bengtsberg, Åke Eriksson, Anita Karlsson, Caroline Lindberg, Stephan Lundin och Annika Sigevall-Olsson.
Balett: Till Louise Laisings koreografi dansade Caroline Dovrell, Charlotte Gravesen, Maria Reinholdsson, Anna Söderlind, Titti Eisen och Soonmi Wessman
Musik: Claes Bure och Claes Swanberg
Teknik: Lars-Gunnar Antonsson och Björn Antonsson (ljud) och Åke Scheuerlein (ljus). Följespotarna hanterades av Daniel Ullgren, Joel Lundgren och Mattias Henriksson
Scenografi: Göthe Johansson,
Dekor: Göthe Johansson, Marika Karlsson, Karina Kohala, Kina Johansson och Mats Ohlsson
Utställning: Stephan Lundin och Margareta Helgöstam
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson och Annette Ögren
Utställning och kostym: Ann Perslid-Jönsson, Ingvor Andersson
Foajé: Harriet och Kerstin Dickson-Lindeberg, Ingvor Andersson, Janne Andersson, Eva Eriksson, Anita Karlsson, Lisa Fårselius, Gregory Ekström och Margareta Helgöstam
Producent: Mats Ohlsson  
 
 
 
1998
800 knyck – Full fart framåt 
       
Aktörer: Monica Antonsson, Mona Brolin, Kerstin Dickson-Lindeberg, Åke Eriksson, Ola Gäverth, Caroline Lindberg, Carina Lizell, Stephan Lundin och Annika Sigevall-Olsson.
Balett: Till Louise Laisings koreografi dansade Kajsa Almgren, Caroline Dovrell, Nina Gillberg, Charlotte Gravesen, Anna Söderlind, och Lina Wikman.
Regi: Bosse Björkman
Musik: Claes Bure och Claes Swanberg
Teknik: Andreas Olsson (ljud), Åke Scheuerlein och Duncan Lindberg (ljus). Martin Cavalli-Björkman (följespot)
Scenografi: Göthe Johansson,
Dekor: Göthe Johansson, Martin Cavalli-Björkman, Marika Karlsson, Mats Ohlsson och Janne Söderlind
Backstage: Marika Karlsson, Karina Kohala, Mats Ohlsson och Annette Ögren
Kostym: Ann Perslid-Jönsson (ensemble), Ulla Thulin (dansare)
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Ingvor Andersson, Janne Andersson, Yvonne Elhage och
Lisa Fårselius.
Producent: Mats Ohlsson  
 
 
 
1999
Dom kallar oss Gupptuna
 
Aktörer: Tommy Almström, Monica Antonsson, Kerstin Dickson-Lindeberg, Jenny Baeckström, Sara Hörberg, Ulf Hörberg, Yvonne Lund och Mikael Wallin.
Balett: Till Annie Olssons koreografi dansade Caroline Alfh, Elin Blomkvist, Annica Blomquist, Louise Carell, Paula Davaro, Linda Grosenius, Sofia Lindström, Charlotta Milfors, Evelina Åsberg och Sevacan Özkan.
Regi: Katarina Bengtsberg
Musik: Claes Bure och Claes Swanberg
Teknik: Peter Walldén (ljud), Åke Scheuerlein (ljus). Rickard Bengtsberg och Johan Persson (följespot)
Scenografi: Göthe Johansson,
Dekor: Göthe Johansson, Marika Karlsson och Mats Ohlsson
Backstage: Carina Backman, Gabriella Bengtsberg, Josefine Håkansson, Marika Karlsson, Janne Lindeberg, Duncan Lindeberg och Mats Ohlsson.
Kostym: Anna Lundborg (bebiskläder), Ulla Thulin (Monicas kreationer) och Ineta Zigure (tupp- och hönskläder).
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Mona Dethoff och Yvonne Elhage.
Producent: Mats Ohlsson
 
 
 
2000
Bubbel & Babbel
 
Aktörer: Tommy Almström, Monica Antonsson, Johan Armfelt, Jenny Baeckström, Kerstin Dickson, Irene Hörberg, Uffe Hörberg, Yvonne Lund och Lasse Lundqvist
Balett: Till Nina Gillbergs koreografi dansade Josefin Berggren, Mari Carrasco, Cecilia Dovrell, Emma Gillberg, Carin Jungholm, Carina Lundberg, Moa Sundén och Maria Wikberg.
Regi: Katarina Bengtsberg
Musik: Claes Bure och Klas Swanberg
Teknik: Lasse och Richard Bengtsberg (ljud), Martin Jost (ljus). Daniel Ekbom och Johan Persson (följespot).
Scenografi: Göthe Johansson och Ineta Cigure
Backstage: Carina Backman, Gabriella Bengtsberg, Josefine Håkansson, Marika Karlsson, Kalle Duncan Lindeberg och Roger Larsson.
Kostym: Gördis Gustavson, Ulla Thulin, Ineta Cigure
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Yvonne Elhage, Erik Larsson, Janne Lindeberg, Stefan Lundin, Eric Nolerstedt, Mats Ohlsson och Barbro Staaf. 
 
 
 
2001
Rena Snurren!
 
Aktörer: Tommy Almström (pga sjukdom utbytt med Mats Berg efter 3 helger), Monica Antonsson, Johan Armfelt, Carina Backman, Rickard Bengtsberg, Kerstin Dickson, Carin Ehelmsdotter, Josefin Håkansson, Roger Larsson och Yvonne Lund.
Balett: Till Nina Gillbergs koreografi dansade Josefin Berggren, Cecilia Dovrell, Emma Gillberg, Carina Lundberg och Moa Sundén.
Regi: Katarina Almström
Musik: Claes Bure och Klas Swanberg
Teknik: Peter Walldén och Richard Bengtsberg (ljud), Martin Jost (ljus), Kalle Lund och Johan Persson (följespot).
Scenografi: Göthe Johansson, Kaj Karlsson och Ineta Cigure
Backstage: Carina Backman, Gabriella Bengtsberg, Maria Bäckström, Duncan Lindeberg, Marika Karlsson (senmästare) och Evelina Stoor.
Kostym: Gördis Gustavson, Ateljé Adele, Ulla Thulin, Ineta Cigure och ensemblen.
Foajé: Harriet Dickson-Lindeberg, Maria Elhage, Yvonne Elhage, Erik Larsson, Janne Lindeberg, Carolina Lund, Joakim Lund, Barbro Staaf och Evelina Stoor.
Video: Clas Gillberg och Janne Söderling
Foto: Monica Antonsson och Tommy Jansson
 
 
 
2002
M/S Preja
         
Aktörer: Monica Antonsson, Johan Armfelt, Hans Blumenthal, Kerstin Dickson, Josefine Håkansson, Lena Kustus, Roger Larsson, Karin Unosson, Bo Wiberg och Helena Åkerlund
Dansgruppen Flow: Nathalic Zoukatas och Malin Gramer
Rapgruppen Dianas Universum: Thomas Antonsson, Fredrik Hansson och Jimmy Weman
Kör: Liselotte Adlivankin, Carina Backman, Madelen Brottman
Regi:
Monica Antonsson Musik: Claes Bure och Klas Swanberg
Teknik: Krister Uddén (ljud), Martin Jost och Richard Kustus (ljus)
Dekor:  Kaj Karlsson, Ida Karlsson, Ulrika Eriksson, Barbro Åström, Gördis Gustafsson och Sivert Gustafsson
Backstage och salong: Marika Karlsson, Maria Baeckström, Evelina Stoor Lisa Karlsson och Duncan Lindeberg
Teaterlokalen och baren: Anna Apelgren, Charlotta Fagerlund, Silva Forslund, Thomas Forslund, Eva Hermina, Janne Lindeberg Lars Nauclèr, Barbro Staf
Foaje och garderob: Yvonne ELhage, Erik Larsson
Foto: Håkan Blumenthal
Ekonomi och hemsida: Anki Antonsson




2003
Vallentuna Salonger
 
Aktörer: Monica Antonsson, Danielle Berglund, Hasse Blumenthal, Kerstin Dickson, Malin Gramer, Lena Kustus, Roger Larsson och Karin Unosson.
Balett: Till Carina Lundbergs koreografi dansade Maria Albertsson, Hedda Bergman, Sofie eriksson, Lisa Rydstad, Anna Segerfelt, Josefin Svärling
Vintergatspatrullen: Thomas Antonsson, Fredrik Hansson
Regi:
Monica Antonsson
Musik: Claes Bure och Klas Swanberg
Körarrangemang: Lena Kustus
Teknik: Krister Uddén (ljud), Martin Jost (ljus), Ride Johansson, Richard Kustus (följespot).
Kläder: Barbro Åström
Dekor: Kaj Karlsson, Tommy Östlund
Backstage: Marika Karlsson, Duncan Lindeberg, Maria Bäckström, Evelina Stoor, Kalle Hellborg.
Teaterlokalen & Baren: Silva Forslund, Carina Granquist, Lars Nauclèr, Liselotte Adlivankin, Amanda Arvidsson, Hanna Arvidsson, Maja Berglund, Linnéa Berglund, Ulrika Eriksson, Charlotta Fagerlund, Eric Fagerlund, Thomas Forslund, Maud Gramer, Eva Hermina Lundholm, Janne Lindeberg, Barbro Staf.
Foajé och garderob: Yvonne Elhage, Fredirk Hjort, Erik Larsson
Reklammaterial, PR & Programblad: Hasse Blumenthal
Trycksaker: Affärs- och Tidskriftstryck, Vallentuna
Ekonomi och hemsida: Anki Antonsson
Producent: Krister Uddén
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar